- querzion - the way of nevyn

Senaste inläggen

Av Slisk Lindqvist - Söndag 19 aug 12:34

So, I got this really friendly and loving message on facebook and she was talking about our like-minded approach on how to grow within from Buddhism, from my point of view though, that is not really the exactly right estimate of how I have come to my conclusions, since all the religions and spiritual thinking eventually try to express the same thing in different words and I have used my extremly petite amount of knowlegde of most of them, to grow for myself, anyway she did suggest me to read this book called 

"You Can Heal Your Life" by Louise Hay

Basically because, I mirror other people, just as everyone else does, every day, I just tend to be very perceptive of it, and told a bunch of others that are pretty perceptive of their human nature that I was overrun by a very strong and morally negative feeling, from one of the people that I connected with for a small amount of time, and it was like death and strong sorrow, and basically I almost reinacted them, because I let them take me over totally. I released the feelings though and it all stopped, but I have a different take on how the human nature is, what an empath is, and what the universal language is, and I openly try to push this 'reality' upon others, in the hope that they will act upon this new knowledge, and with that I mean, help those in need that send out these negative feelings. Most empath's though, tend to see others feelings as an attack on their personal space and chose a more self-interest aproved way of life. Which in many cases is to ignore the sadness of others in order to keep on being happy for themselves. In their own ignorance, they told me to seek out professional help because my point of view is alienated by most people. Just keep on reading to understand why that is.

These next parts here, was the answer that I gave this really spiritually beautiful person. Gramatical errors will confuse you, a Quote is a Qoute though. I DON'T GIVE A CRAP I WILL REWRITE IT, SO THAT IT'S READABLE AND UNDERSTANDABLE.
"I haven't really read anything, about anything. I tend to go on and use my own experiences and thinking in life, to be able to evolve 'spiritually'. Spirituality though, often point people in a direction, that I tend to see as wrong, because it's focus is self-interest, that's a path towards narcissism. Spirituallity is quite new, compared to the other religions and that is probably why it focus on your wellbeing and not the others around you, it's maybe because of people's misreading in what is what and what to really learn, It's probably all the misguided, new age, spiritual individuals that makes me think this way, all to many of them are self-centered. Religion on the other hand is often misread and interpreted as either violent or narcissistic etc. this is actually misread because of the non-existing understanding of the fundamental ideology of the scriptures, if you don't read into it to deep and actually understand the macro idea, then you will understand that it's whole purpose of existing, is to teach you (the reader) and everyone that takes part in it, to awaken their own inner innocence again through high values & high morals. When we are born, we are not corrupted, we ARE truly innocent and because of the society and the 'better knowing' individuals, (that we tend to be naive enough to look up to) push their ideas, values and agendas on us to the degree, that we eventually lose ourselves and that innocence.
Morals state that nothing is right or wrong, and that is exactly true, but your actions in different situations are still dictated through the state of your own values, If you are surrounding yourself with bad values, you will probably eventually accept these values as your own, and mirror them onto others if you once again lose yourself. By strengthening your own self-esteem, you will actually be able to stand up to the values you have and the other beLIEves that you might think is right. All values are right, all thoughts are right and respectable. It's the actions reenacted upon those values, that can be seen as morally right or wrong by others, and there is no right or wrong's in the basics of it all, and accepting that will help you grow. When your values are in 'innocence' mode, you will be unconditional, and actually just accept other people's growth and see the beauty of it without question.
When you tend to instead force these values of others upon yourself, you will instead take the path of narcissism, which has the same outcome, but instead in the absence of unconditional respect and acceptance, you now just accept everyone's thought's by not caring. I really have a difficult time to accept the path of the narcissist, because it's the path of suffering, since you will hurt yourself, and others around you through it, and it's also the feeder of a low standard society. This is basically why we are now fighting eachother, we have to deal with sexism, objectification, violence, ignorant behavior (meaning, my idea has more worth, /ignore #yourthoughts), etc etc etc. Because Narcissism all has to do with gratification of self and you indulge in what ever you value as important because of self-interest, resulting in the suffering of others and self eventually, because we will mirror that behavior towards others.

What you see is what you get, because what you give is what you see.
If you don't notice and understand, that the mirroring into others is your reflection and that it is basically you yourself setting up an experience through your own values, then you will go on to blame others for how you are treated. That is basically ignoring the consequences of your own actions. This IS the society that we live in now, and the "Everything that happens to me, is not my fault." mentality has grown to become protected by laws, and people keep telling themselves and others these same lies to keep on feeding themselves in order to feel good, and truth, (which was told by Buddha with the sun and the moon), can't be hidden for long, it will instead hurt so much to hear it, that it creates an inner chaos of misfortune with the outcome of a defensive behavior, because no one actually want to freely accept that they had a part to play in their own experiences.
I'm an empath, I understand in basics, how we universally communicate with everything around us. I learn from others by accepting their values and knowledge,
I don't know anything. (True wisdom, no one knows everything or anything.)

I see a lot if not all consequences of most of the actions that are made by others and myself, that results in the suffering of others. It's really frustrating not to really have influence on other people, in the regard of making them see this for themselves, this is also what has placed the grounds for the polarized politic's, socialism encourage low values, narcissism by presenting desires, like money and materialism, this is creating a less intelligent society, by indulging in the socially accepted 'liberal' behaviors, like some of the 
standards that state and push for the  freeing of your body and your choice to do what ever you like with it etc, this is kind of a good thing, but not when low self-esteem is involved, which now has come to be a problem, where men's and women's roles are to be objectified and used for each others desires, spawning bad behavior, low values and morals and even more people that gets to be indoctrinated in the same ways as the earlier generations, because the non existence of the belief in consequences of actions, people living in yesterday, not thinking at all of the future and living in stress and trying to figure out the zen path in life.

The opposing force will come, and they don't have these low values, but instead low morals, and they will enforce high values in people by force, and dictate that the need for a strong gene pool is necessary and live by "what does not give, shall not have". This is has som grounds in Capitalism and is a deep part in nationalistic views and 'logic' behavior. Still there is no right or wrong in this. The actions are still what results in the new consequences, and since people still don't want to accept their own stupidity, then this movement will be met by a force of opposite stupidity and create even stronger and more extreme measures to defend their own lies. This actually goes both way's because these ideologies are both enforcing their believes and values upon others instead of letting it grow into something else naturally. We are mature enough to live without a govern. So what is the answer?
Balance! Intelligence is grown by responsibility and with that comes diversity, fellowship and friendly behavior through acceptance, it probably takes people longer to understand this but in the long run, it's the most humane and self-esteem strengthening option, give the people the power over themselves and everyone else. The majority is still going to win in every poll. I am talking about liquid democracy and in the future this will eventually grow into a global society with less suffering, where the golden rule is the only thing that we need to 'enforce'.
Sorry for the 'political' view, but religion has always given birth to the morals of the society, the grounds on which we all stand. Even if they are nowhere to be seen at the moment.

My inner knowledge tells me that it's not acceptable to enforce values upon others, they need to grow into it by themselves and different alternatives of religions and our free will are in place to eventually take us there. Innocence or Ignorance? The choice is yours, but it's a whole spectrum of choices and experiences in between."
I know where I stand in things. The changes in my life and in my values has changed me totally, I admit that I'm not the same individual in the ways of thinking that I once was, I think that is an improvement by my standards, since I think that we should all evolve in to something better.
Well, You may, perceive me in ways that I don't comply in, when it comes to how we see each other. When your values and moral's heighten, your self-esteem does to and you tend to stand up to and back your Ideas. NOW, everyone does not occasionally do that because of their own levels of values or experiences in which they have diffuse morals.
I am a mirror and most people, don't like the reflection they are met with. That should get you thinking.
I have started acting out on all energies that cross me, I have come to the personal conclusion, that It's better to let it out, than holding it in. Truth hurts, and that what hurts are always met by opposition, because the be'LIE'f that you already have strengthen your self-interest in the lie, rather than facing the truth of that you aren't unconditional.
I have over and over again stated and told people that I am no better than anyone else, because everyone has the same value in the perspective of the life force, I don't have a problem with that, I have a problem with the societies self-centered behavior, and I wish others to notice this and try to see the consequences of their own action, which is directly ensnared with the whole death and suffering of the world population as a whole, humans, animals, insects and nature included.
Would you stand up to a toad if it where killed by a friend? Probably not, because you don't see the value in anything else than that of in which furthers your convenience in life.
That is probably also why most of you just like me have had multiple partners in life, or even kids that doesn't have both parents. Because your own desires was more important.

Av Slisk Lindqvist - Lördag 18 aug 14:07


Jag vet att mina tankebanor sträcker sig långt utanför boxen i somliga fall och det är något jag får leva med och sedan söka acceptans hos mig själv och andra, under tiden som jag själv upplever det och talar om det för andra.

Så jag har flera ämnen att ta upp som ingår i något som jag känner mig ha förståelse i, men med motsättning från andra så känner jag mig ständigt gaslightad och nedvärderad, mest för att jag troligen är en arbetslös 32 åring utan socialt värde, instängd i en lägenhet mitt inne i Kristinehamn. Inte för att det har någon betydelse i vilken stad jag håller till i. De som tänker tenderar att vara ensamma, jag har alltid sett upp till Nikola Tesla, Albert Einstein och skaparen utav enigma samt ett litet antal till fritänkande individer som inte följde dåtidens åsiktskorridor som Leonardo da Vinci mm. 

Låt mig starta här, jag har på något sätt fått upp ögonen för människans psykologi och förståelsen till 'heliga' skrifters egentliga funktion. Religion handlar om att bevara sin oskyldighet både fysiskt och psykiskt. Ju högre moral och värdering man har desto starkare restriktioner sätter man på sig själv utan annan inblandning och en ateist eller agnostiker, har allt för ofta väldigt svårt att förstå det tänkandet. 

Nu går vi in på det som det ska bygga upp förståelse för senare istället, för jag har fastnat vid de idiotiska uttrycken Alfa och Beta män. Nu må så hända att jag är en typiskt genuin och ärlig individ aka Beta, om man ska ta och dela in sig själv. And you know what? I'm proud to be one! Det betyder att jag blir sopborsten efter alla krossade försök och misslyckanden, samt även den som får ta reda på alla andras självintresse aka sopnedkastet, men jag ser mig inte som förbisedd. Det värsta som kan hända är att man träffar på 'Alfa' kvinnor, för det här är inte bara en enkelriktad väg. 

Då kommer vi till Alfa män, det som majoriteten kvinnor söker sig till, för att de killarna får dem att känna sexuell attraktion och lusten att stabilisera livet... om och om och om igen.... Vänta lite nu?! Brukar det inte vara bra självförtroende som är utmärkande?! Jag kommer in på det senare. 

För mig så är egentligen uttrycken Alfa och Beta helt absurt, för att det har med den grundläggande moralen och värderingarna att göra. Är det rätt att vilseleda en annan individ för sitt egen-intresses skull? Alfa säger ja, Beta säger nej. Då blir det här plötsligt en helt annan diskussion som egentligen grundar sig i det som jag kallar, den typiska Patriarkatideologin vs Narcissisterna. 
Enligt grundidén utav det patriarkala mönstret, så tar mannen hand om kvinnan och dessutom placerar denne och barn på pall. För att den har uppdagat att dessa är samhällskärnan och viktigast att se upp till och beskydda. (Det handlar alltså om mannens naturliga och instinktiva underkastelse för att främja kvinnans framtid, då betyder det inte att man blir en jäkla toffelhjälte! Som feminister tenderar till att bli.) Sen har vi Narcissism i mitt anseende är det temporära upphöjandet utav kvinnan, till dennes 'fördel' för att förföra sin väg in i för egen vinnings skull, genom att mätta sin egna och andras uppmärksamhet och därav utveckla en objektifiering genom sexism. Lite för odetaljerat kanske. 

Det grundar sig i mina tankar om att moral och värdering har varit i ett förfall under en längre tid. Där vårt själv-intresse blivit det som uppmärksammats och premierats för att man inte förstått de grundläggande värderingarna som en gång skapades för att undervisa framtidens generationer. I detta så har Narcissism blivit samhällsstandarden och när man handlar ur ett egen-intresse och inte med ovillkorlig avsikt att främja andra så tenderar även att ens moraliska och grundläggande värderingar underkastar sig, mest för att narcissism främjar dåligt självförtroende och självkänsla. Min hypotes är att ju bättre självkänsla man har, desto högre värderingar får man och därmed växer ens moral till nivåer som utesluter vissa sociala normer som idag accepteras uteslutande på att vi inte längre centrerar oss på allmänhetens välmående utan på hur vi själva ska klara dag för dag. 

Samhälls moralen i dagsläget är den utav lägre stånd, och själv-intresset har länge fått fotfäste, där sexism, objektifiering och att älska sig själv framför andra för att kunna älska EN annan alt. fler personer utöver sig själv, istället för att ovillkorligt genom medkänsla och respekt tolerera och glädjas över alls existens. Oavsett vem man än är, så är det extremt få som tolererar allas existens, de flesta i mitt umgänge tolererar inte att man har en annorlunda tanke utan att nedvärdera den med det de kallar fakta, det betyder inte att man är faktaresistent, det är också helt beroende på ämne. Alla växer genom sin egna frågeställning och att ta ifrån dem den möjligheten är att inte respektera andra människor. Likt som jag gör nu, för att jag är INTE längre en individ med tålamod, och min moral har länge varit på ett förfall, för sådant är samhället uppbyggt till att skapa och varje gång jag höjer min moral, så blir jag utagerande för att jag tenderar att vara öppen och frispråkig. Jag är I hjärtat redan en medlem utav en global värld, men jag tolererar inte att ett fåtal ska försöka stjäla åt sig makten eller uttala sig i högmod. Utövandet utav aktoritet via akademiska kunskaper är också något som jag har svårt att se som moraliskt rätt, då dessa individer inte ens använt sitt egna tänkande utan läst sig till vad andra passionerat tyckt och känt. (Oavsett så är det nog dags för mig att börja meditera igen, så att jag kan frigöra denna otroliga vrede som jag bemöts med dagligen. Sanningen har en tendens att få motstånd utav de som inte klarar utav att höra den. Goes both ways.)


  Jag yttrar inte i detta nuläge att jag har perfekta värderingar och moral, långt ifrån, de är som jag redan nämnt på ett förfall och jag själv vet när det startade. Jag kommer att upplevas Radikal till dess att dessa är i topp igen. För att två gånger i mitt liv så har jag återfötts, nästa gång är det här för att stanna. Avbilden utav den perfekta människan! Varje dag föds nya 'änglar' som blir förstörda utav den sociala normen, från det att vi börjar belasta dem med våra nedvärderande tankar, så har nästa generations ovillkorliga och oskyldiga beteende förvandlats till det makabra kaos som vi lever i nu, och allt detta utan att vi ens spiller en tanke på hur de upplever världen eller hur de vill leva. Det är priset som Narcissism får betala. 

Det är så att jag har hamnat i många diskussioner, främst för att jag ogillar låga värderingar, om andra eller i generalitet och jag kommer inte sluta att vara öppen i det, för att allt för få individer förstår sina konsekvenser utav sitt handlande och skapar mer lidande än de någonsin kunnat ana. Jag ser konsekvenserna utav mitt egna och andras handlande, och det blir ibland en väldigt brutal vy för mig att gå igenom, men som jag har förstått det så är det väldigt få som själva ser detta, eller har möjligheten att begripa mer än en tanke åt gången och ens dess konsekvens. Varför tror ni att jorden är döende? De som kan se konsekvenserna kämpar febrilt emot det narcissistiska samhället för att skapa den förändring som ger oss alla en ny framtid att se fram emot, men alla dessa motgångar blir tillslut att folk hamnar i ett nihilistiskt tänkande, vad kan vi göra som förändrar utgången utav våra handlingar, enkelt, man kan motstå sina viljor och lustar, vilket är starten till att kunna bygga upp sin moral och sina värderingar till dem man naturligt har när man ser till andra över sig själv, men det betyder inte att någon annans vikt är av större värde än någon annans, eller ens sitt egna. De sju dödssynderna eller De sju chakrana som start fanns där utav en anledning, det var när man bortsåg från dessa som det moraliska förfallet startade. De är inte där för att agera skrämsel, de är där för att främja din oskyldighet och för att minska ditt lidande och andras genom att förstå sig på karma påslagen som sker om man inte kan ta till sig hur verkligheten ter sig. (Jag ska komma in på detta senare.)

Tillbaka till grund diskussionen, kvinnor och män. Förhållning och förhållande med varandra. 
Vad blir resultatet utav att tas med storm? (Who hasn't liksom.) 3-36 månader senare så gråts det över hur dåligt förhållandet var eller hur det inte höll i längden, så äro sanningen. Svaret är dock (och det här är inte för att nedvärdera andra individer, det är den värld vi lever i bara. Ta till dig och förändras eller fortsätt i samma spår), jäkligt enkelt och besvaras med en fråga. För alla förhållanden är dömda till samma slut när de byggs på samma förutsättning. Hur länge tror du egentligen att sexuell attraktion till en och samma individ ens skulle kunna hålla?

Det är skillnaden på förhållanden som drivs utav värderingar och de som drivs på lust. Det ena är utav vänskaplig karaktär, och det andra är ett fängslande utav en annan individ för sitt egen-intresses skull.
Anledningen till att förhållandena förlorar sitt värde är för att de baseras på sexuellt intresse / sexuell attraktion och det är något som vem som helst kan tillhandahålla egentligen. Så att långa relationer med detta i fokus är ämnat till att dö ut, för att man kommer alltid att ty sig till ett annat nytt utseende mer än det man vänt sig vid, det är den omoraliska instinkten hos varje individ som inte uppfattat sig själva på detta vis väg att gå.

Det man gör är att man dras iväg i en storm utav temporära känslor för att släppa loss och det slutar med att man blir ihop drastiskt,  i hopp och tro om att det ska hålla länge från ingenting, så börjar man ta del utav varandra för att lära sig tolerera och leva med de olikheter man har, men om detta inte skett innan den sexuella dragningen gått över, så finns där inget längre att hämta. Vilket naturligtvis är väldigt få som tänker på när deras första instinkt var ett sexuellt utbyte. Vissa lyckas, men det är i extremt få antal.   

Endast när jag möter fulländade empater så har jag stött på känslan utav egen-intresse, och lusten att vilja vara i dennes liv blir närmast passionerad besatthet, men slutar i lidelse då narcissism är den betydande faktorn till att man ens känner så. Alla människor är empater. (Kommer till det snart.)

Mycket kan spåra ur i en sån här 'passionerad' relation, som ens degenererande mående där självkänslan helt förvanskas och man kommer ut som en sämre individ än, den som trädde in i förhållandet. Som jag sagt, lägre självkänsla blir värderingarnas förfall och när man inte längre ser vad som är rätt och fel, så tenderar beteenden & händelser att inträffa eller att födas, som svartsjuka, passionerat våld, våld, våldtäkt, psykisk misshandel etc. MEN jag ska komma in på detta. Det är lätt att förstå men svårt att ta till sig, för som jag redan sagt, ärlighet/sanning tenderar att bemötas med motstånd. 

Låt mig gå till påståndet till att vi alla är empater, vad är en empat ens? 
Vi kan börja med sympati, den påstådda förståelsen att sätta sig in i andras situation, sen gå vidare till empati, att kunna sätta sig in i andra individers erfarenheter och känslor, men för mig så är dessa två detsamma för att en empat är inte en som kräver att den varit med om något för att på så sätt känna igen det och minnas det, utan en empat upplever andra så som de är i den stund man möter dem och en högutvecklad empat, tar extremt stora delar utav andra individers intryck och uttryck och avspeglar det på ett sådant sätt att den man pratar med, känns som en oerhört tillitsfull individ som avger en känsla utav ett djupt vänskapligtband. Redan vid första möte. FÖR VISSA. För att det har helt med vem du själv är, när du möter en annan människa så avspeglar du den och den dig, och allt du tycker, känner och tänker, kommer att gå fram och tillbaka mellan er. I mitt huvud så existerar en hel vetenskap till det här ämnet, men inget jag tar upp nu. Dock så ska jag ta upp sambandet i beteende och hur man som empat ska känna igen en icke genuin individ med lägre moral och värderingar än en själv. När man ligger på samma nivå som den man möter, så märker man inte ens utav att man är en empat, man märker inte utav att man är narcissist eller villkorslös, mer än i de fall att man känner sexuell dragnnig till någon, vilket är avspeglandet utav en annan individ för den du möter och pratar med är den som avspeglar dig. Jag är glad att jag är en 'Beta' man för att innerst inne så vet jag vad jag söker och det är något som blir det sista förhållandet och det är alltså en relation inom en stark vänskap och inte något som bygger på sex även om det är något som blir del utav partnerskapet. Det som för en empat är extremt jobbigt är att särskilja vad man tror är ens egna känslor och vad som är någon annans, men saken är den, sätt dig och tänk på någon nu, vem som helst och du kommer känna olika, beroende på vem du tänker på, detta för att vi kommunicerar universalt genom känslor, precis som djur, insekter och växter gör. Genom det elektromagnetiska spektrumet så låter vi oss själva färdas för att möta varandra och ta del utav varandras känslor. 

Nu kommer vi in på misären utav samhällsförfallet. Antingen så måste vi ta död på moral och värderingar, så att individer som mig, slutar känna utav andras lidanden, eller så måste vi höja allas moral och värderingar, så att vi förstår varandra bättre och därav agerar genom medlidande och inte lustar. Saken är den att dina värderingar blir mina lustar och dina lustar blir mina lidelser. Det är handlingen utav våra konsekvenser, det är karmapåslaget som man bemöts utav när man utövar lägre moral och värdering och då kommer vi till de riktigt tunga delarna det svåraste att ta emot och anledningen till motstånd ens skapas och anledningen till att alla inte kan leva i vänskap, narcissismen, den dåliga självkänslan, den sämre moralen och de låga värderingarna, gör att inget är ens egna fel, allt som händer en är andras handlingar och därutav andras fel och om du nu är en intellektuellt rationell och logisk individ så ser du att det är så som vårat samhälle är uppbyggt, samhällskonstruktionen, lagstiftningen osv osv. 

Jag måste tillägga innan jag tar upp det här att dessa tankar gör absolut inte att jag stödjer dessa handlingar, men jag står bakom det ideologiska tänkandet som det härstammar ifrån, och det är avspeglingen utav andra individer för att kunna känna och visa 100% villkorslöst medlidande. Det är också anledningen till att jag numera anses, vek och olik den individ jag var innan mitt uppvaknande våren 2016, då jag över en natt genomgick en total förändring utav mitt hela jag och det är på samma sätt som andra högaktningsfulla individer har förändrats, till att bli våra ikoner inom förståelse och främjande utav fred. Jag har de senaste två åren försökt förstå mig själv så att jag kan förstå andra och på sådana sätt också hjälpa andra, olikheter är hatade i narcissismens värld, därför kategoriseras individer efter sina olikheter till normen utav hur en 'Alfa' individ ter sig. Det här gör mig lika nervös att uttrycka nu som det gjorde för två år sedan, för att ingen är villig att ta till sig detta tankesätt utan att själva genomgått uppvaknandet och inte ens då är det säkert att de uppfattar lika mycket, jag har pratat med empater runt om i världen och de manar på olika ideologiska tankar som förespråkar en narcissism, spiritualitet, vilket är att de uttrycker att man ska hitta sig själv, lära s
ig älska sig själv för att ge ut den kärleken till andra och undvika negativa/lägre vibrationer dvs individer med lägre moral & värderingar enligt mig för att avspeglingarna som de avger skapar lidelse hos empaten, (då blir den spirituella individen attackerad utav onda/negativa energier) så de tycker att man ska undvika andras negativa stämmning för att själva kunna leva ett bra liv, är inte det höjden utav narcissism och att inte bry sig om andras välmående?

Man har mycket på sin resa att se förbi och mycket illusioner att förkasta, men det tog mig en natt att förändras, det tog mig 5 månader att hamna i ett moraliskt förfall, efter att jag för första gången sen barnsben igen omhändertagit min oskyldighet och försökte för glatta livet att värna om det, för att allt runt mig var så vackert och uppskattat och ingen negativitet kunde någonsin tvinga sig på min integritet. Min uppfattning om hur vårt universum är uppbyggt är förändrat och jag tampas fortfarande med att dras in i andras illusioner, där jag redan har en världsbild som jag tror att även Einstein och Tesla också hade och därutav kunde de skapa det de skänkt omvärlden. 2 år senare, så vet jag i varje fall, vad som utlöste uppvaknandet och det var glädjeämnen och pga det så ökade min självkänsla och därmed blev jag en mer öppen människa i mer än ett anseende, för jag började avspegla andra personer väldigt omgående och det har jag gjort hela mitt liv, precis som alla andra så jag är inte speciell i det hänförandet, jag är bara medveten om det och den medvetenheten vill jag även skänka andra. 

Tillbaka till det nervösa ämnet. Om man som individ, har dålig självkänsla så kommer det att avspeglas och speciellt i en relation, ju mer du är med personen, desto mer och starkare kommer detta att framhävas, man blir alltså mer eller mindre en och samma individ till slut istället för att vara genuin. Inget fel med detta, men det är inte alltid som sådant är positivt, som sagt dålig självkänsla, om en har det, så får båda det, och om sexuell dragning är med i leken så blir man omgående ett par som kommer agera i egenintresse fram till dessa lustar tar slut, vilket jag redan skrivit om, men narcissism frambringar, objektifiering och sexism, där det blir oundvikligt om en individ har extremt låga värderingar att svartsjuka avspeglas, eller missnöje som utvecklar ett negativt 'kärleks-uttryck' som går vidare till att bli något helt extraordinärt fel, dvs sex mot någons vilja eller våld pga utökad objektifiering genom narcissismen, min förståelse här gör att jag är relativt ödmjuk, men samtidigt järnhård, den som gett sig in i leken får leken tåla, dock så är det här något som den högre moralen i samhället får ta hand om pga oförståendet till situationen som vi har, det är ju ändå i de flestas ögon endast ens fel att två katter träter.

Jag har insikt i att jag har god självkännedom, och därmed även bra självkänsla, något som jag istället delar med mig utav och det är väl kul att det är så, samtidigt så är det lite ledsamt för mig att inte träffa på någon som har samma moral och värderingar, för att självkänslan som avspeglas och delas slutar med att självkänslan blir utagerad till trappa upp/eskalera andras realationer till varandra, då jag starkt reagerat på att majoriteten utav alla som träffar mig eller synkroniserar med mig, kort därefter har en ny partner, det har tagit mig relativt lång tid att förstå detta.

Det gör mig ändå glad att jag är till någon nytta för andra att hitta lycka, även om den är temporär, det som inte gläder mig lika mycket och faktiskt blir ledsamt är att jag vet utgången utav handlingen, men inte vad som kommer att ske under tiden. Jag hoppas alltid på deras framgång. För mig är det skönt att veta min roll i det hela, men samtidigt så tar jag ändå del utav det lidandet som någon gång från A till B skapas. Det är svårt att förklara för en som troligen inte förstår. Som empat så är det svåraste att hantera, de temporära känslor som uppkommer via andra individers egna förminskade självsäkerhet, för att jag är fortfarande inte bra på att inte utagera dessa känslor. För att kunna visa medlidande och glädje, så måste man också, förstå skillnaden mellan ens egna och andras känslor och sen försöka främja sin genuinitet, men min mening med att empater ens vet utav sin egna existens är för att kunna hjälpa andra. Spirituella individer i min omgivning tenderar att säga till mig att släppa alla känslor, vilket jag automagiskt gör, men de uppfattas för mig som att de inte riktigt förstått att de blivit narcissister på vägen, att älska sig själv är inte det man ska, men det betyder inte att man ska hata sig själv, man ska respektera sig själv till densamma nivå som man respekterar andra, och så lever jag mitt liv, för att jag är inte narcissistiskt lagd, det märker du själv i hur du beter dig mot mig om du träffat eller någon gång träffar mig, dock så kanske inte verklighetsbilden utav dig känns lika enhetligt trevlig om du inte är genuin med dig själv.   (Påminnelse, du är en empat, allt du känner är det som andra runt dig känner, och om du förstår vem som känner vad, så kan du hjälpa om de accepterar din hjälp, eller så ber de dig att dra åt helvene och slutar prata med en för att de inte tål vad man säger.)

Hur ska man avsluta den här fotnoten/boken då? Kanske med att lögnerna som vi och andra införtalar oss gör att vi mår bra, för stunden, men sanningen är aldrig något som kan hållas dolt och det är endast den som kan visa oss vägen till en bättre framtid. En lögn gör oss väl, medan sanningen gör ont. 

Var så goda att bemöta mig med er kärlek eller ert hat, de är två känslor av samma korn, jag är dock trött på att folk som inte förstår och inte kan komma med argument vilket alltid istället blir att ett fåtal kommer med en diagnos eller annat, som att jag skulle ta till mig det och sluta uttrycka mig, det är endast ni som fyller ert egos rädsla att undermineras som inte tål sanningen när den talas.   

Perhaps because they are talking about them-selves and not you. 



Av Slisk Lindqvist - Torsdag 16 aug 17:02


Ingen aning om vad jag ska prata om, jag kan endast lägga in min röst och vänta. Sitta i ett tomrum och känna bröstkorgen brinna. Mina känslor och värderingar är i ständigt tumult och min bild verkar närmast overklig. 

En pakt mellan två individer bör verkställas i full vänskap och inte i lust, för lustarna blir starten på en full tid utav lidelse, och ett förhållande är för mig ett fängslande utav en annan individ, för att ens egna vilja ska kunna vinna och bredda narcissismen och egot till max. För några dagar sedan så blev det ett moraliskt förfall och jag övervägde mer än bara i mina tankar, viss utgång. Nu överväger jag min existens som värdelös byggsten i ett samhälle som istället för mig är närmast oförstående till de tankegångar som ter sig i mitt huvud.

Mitt förstånd kring, hur relationer håller eller inte, går i tankarna om lustens kärlek eller vänskapens långa band, och det är det senare som man bör förhålla sig till om man vill ha en lång relation som inte kommer att falla i glömska, för att det som kärlek idag statuerar, är att ge en bild utav hur det känns när man är kåt eller har fysisk attraktion till någon och förvillar det till att kärlek är något som bär med sig passionerad lust. Fast det är problemet, den fysiska attraktionen är där för att skrika, tid för barn och inte mer, det är inte kärlek, kärlek är en spridning utav ömsesidig ovillkorlig glädje, respekt, acceptans och medlidande, som kan liknas med att gentemot varandra, känna tryggheten i en annan individ och därmed vara sig själv till fullo utan att bli tyglad. Det här blir ännu en gång ett moraliskt förfall, för mig, ett partnerskap utav lust är dömt att inte hålla om det inte redan är ömsesidig vänskap som existerar vid sidan av.

Är inte det jäkligt skumt? 

Vi är här för att lära oss älska, därutav blir det att vandra med en tyngd mellan varje lustning och försättas i kaotisk förödelse efter varje misslyckad relation eller så blir det att kämpa med att leva ett lyckligt liv där värderingarna inte dras i backen. Jag kan inte annat än gråta, för att jag vet inte vad jag ska göra, vandra mot att ingå i en egen-intresse relation och mata mitt ego eller för evigt avstå från dessa lustar och detta påminner extremt mycket om munkar av alla dess slag, individer som ingår i en celibat livsstil för att de antingen uppfattat detsamma elller låtit sig luras utav något annat. Kärlek kan närmast liknas en besatthet utav en annan individ, där fängslan är det främsta målet, men samtidigt så skapar det en glädje och den främsta sinnesfriheten man kan uppnå, men endast om lustar inte var den första delen utav ens ödesdigra liv tillsammans.  

Jag vet inte vad jag ska göra, för att det jag känner för en annan individ känns rätt, men jäkligt fel. Hjärtat brinner och tankarna närmar sig euforisk glädje bara utav en chisning, bara utav åskådningen utav det yttre och att sedan se ett leende, det blir genast en reaktion som genomlyser individens inre, men det motsätter de värderingar jag byggt upp, för att det blir en besatthet utav en monogam relation där man sätter en annan individ före sig själv, (Det är vad man bör göra, men aldrig värdera den ena över den andra, pga allas lika värde.) men i grunden så är det endast där för att mätta ens egen-intresse och narcissism. Kanske är jag snedvriden i huvudet. Försöker att förenkla min dragning och distansiera mig bara för att jag inte har tålamod nog att vänta, fast att jag samtidigt är fullt medveten om att, om jag har viljan, så har jag förmågan. Det främjar lidelse dock och jag vet inte hur jag ska uttrycka det. Rädslor som jag innan haft och arbetat bort pga dess destruktiva karaktär, skapas ännu en gång och nu är man i ett dilemma över vad som är rätt eller fel, moralen sätter gränserna, men inget är rätt och inget är fel, du gör valen utifrån din fria vilja, för att du har den medfödda rätten att styra över alla dina handlingar själv.  

Låt oss istället börja med en lättare tanke för att förstå mitt omfång utav tankar, mina värderingar angående djur som exempel, är att man inte ska som ändamål äga några eller någon mot dess vilja och de skall endast tas omhand om, i de få fall av att de själva väljer att bli en del utav din existens. Inte för att du hade lust att HA för att den var söt, vacker, inom dina ideal etc. 

Desamma är tankarna gällande andra partnerskap, som den mellan två människor. När man uttrycker att man älskar något, så uttrycker man egentligen oftast inte det vänskapsband man skapat utan istället sitt ägande över en annan individ och det är när narcissismen fått ordentlig rotning som objektifiering utav andra individer slutar i svartsjuka, begär och andra negativa värderingar. Där våld, och respektlöst beteende infinner sig på daglig basis och där man närmast dominerar en annan individ till att göra så som den andra säger för att man skapat ett högre värde på sig själv än någon annan. Detta är ett allt för normalt problem i vårt samhälle, den rådande narcissismen är så utbredd, men ändå socialt accepterad fast att det är bottnandet till samhällets moraliska förfall. 

Vi alla bör ha detta i åtanke, liksom även jag och eftersom att jag redan ser tråden så ser jag även de första tecknen och därav blir mitt dilemma allt mer betydande för min egen del, där värderingar och moral går samman till att istället förlika sig med vänskapliga relationer framför den samhälls skapta 'kärleken'. Valet är alltid ditt när det gäller vem du väljer, men lustfyllda relationer kan endast sluta med lidelse. 




Av Slisk Lindqvist - Tisdag 14 aug 20:31

Jo precis, mig själv eller alla andra. Det är det vi har att välja på, om vi inte är kapabla att älska alla runt oss så handlar vi inom vårat egenintresse och inte för alla andras bästa. 

So basically, become Jesus resurrected or live your life as the narcissist. Att älska alla är tungt då alla andra är narcissister som endast ser till sitt egen intresse och de som är i en övergångsfas ligger i en djup depression för att de känner för mycket känslor samtidigt. Jag gillade inte att vara i christ/buddha/god consioussness, man känner allt så mycket starkare och hur man än försöker att visa vägen för andra så blir man istället överrumplad utav all negativitet som omsluter mänskligheten för tillfället. Att ständigt vandra och känna andras känslor var kul ibland, men för det mesta hjärtekrossande och det är det fortfarande, jag har blivit det jag hatar och det är Nihilistisk, det har gått till den grad att jag välkomnar ensamhet, men jag tycker inte om att jag håller på att bli narcissistisk pga omgivningen jag blivit placerad inom. 

Jag har ingen att prata med, så jag utagerar istället värderingarna som alla borde ha eller måste komma till för att vi ska kunna leva i en bättre värld, där vi faktiskt är ovillkorligt kärleksfulla, för att det du kallar kärlek idag är inte kärlek, det är lust och vilja och fängslan av andra, det som är kärlek är att skänka all glädje utan att vilja ha det tillbaka och du bemöts med det som du själv ger. Det är ett aktivt val av mig att bli negativ, jag har uppfattat att det ger mer än när jag ovillkorligt bara ger bort mig själv. Det blir inget genomslag om folk inte tar illa upp och enda anledningen till att folk tar illa upp är för att det de hör är sanningen och det gör ont. En lögn gör aldrig ont, sanningen gör dock. 

Sen gillar folk att värdera sig högre än andra också, det är fel, alla har samma värde i sin enklaste form, sen kan man ha ett värde för samhället, men att ge med sig för en komplimang för en idé eller intellekt är som att spotta andra i ansiktet. Att man får eller ger en komplimang som angår ett utseende är egenintressets födelse, jag lever inte som andra dock, jag har inte kunnandet att leva i ett mellanläge som andra, jag kan ovillkorligt älska det vet jag, men konflikten inom mig är att egenintresset vill ta över och jag vägrar ge egot det som styrs utav lustar. 

Jag ser andra människor för vad de är, dumma individer, primater som tror att de är speciella eller är bättre än andra och så fort de stöter på någon som faktiskt talar ur erfarenhet så är det att vara högfärdig, men när de själva mättar sin narcissism genom att låta smarta för att de memoriserat någon annans tankar så är det okey enligt dem och gör dem bättre än majoriteten, det är så mycket högmodiga individer så jag håller på att bli galen. Jag tror att omgivningen samtidigt håller på att gaslighta allt som inte är enligt dem normen. 

Hur lätt tror du det är att älska alla när allt de vill göra är att behålla sitt ego och narcissistiska leverne? Varför tror du att Jesus dog hos folket? Jag kan svara på den nu. De blundade, precis som folk gör nu. Jesus är för övrigt ett sinnestillstånd av godhet och hög moral, Lucifer är utav lusten och egenkärleken, och när du kan acceptera dessa så når du tillståndet som gör att du är totalt ovillkorlig med din glädjespridning, det som vi kallar kärlek. Vilseledande sago hittepå. (Kärlek alltså.)




Av Slisk Lindqvist - Fredag 10 aug 15:42


Det här borde alla se, för att det var mycket intressanta poänger på denna korta video som tar upp viktiga delar i socialism, sånt som jag inte såg när jag var yngre, men som jag börjat se väldigt tydligt, för att den socialism som vi lever i nu är en god start till en censur farcistisk stat. #1984

Jag är inte längre lika rädd för att företag ska kunna styra världen om det är så att de delar goda värderingar och det kommer de troligen också att göra om det blir så att skatter minskas etc.

Vi borde se till samhälls behovet och endast ha skatter som kan stå för det behovet. Inte mer eller mindre, dvs,fri skola, fri sjukvård, äldreomsorg, bidrag för medborgares överlevnad, bidrag/lån inför skolning, budget för möjlighet till statligt lån, (där man förlorar alla rättigheter som medborgare om man inte startar en betalningsplan inom en viss tid, det borde sätta brand i arslet på folk att betala tillbaka, men det är då statliga skattepengar man lånat utav och inte 'privata' bankmedel.) Polis, Brandkår, Ambulans, Tull (Vilket ska vara polisutbildade.) Militär och det ska finnas förutsatta beredskapsplaner, så att vi kan agera självständigt vid behov.

Övriga knepiga utgifter som att betala folks resor etc ska folkomröstas. Det ska inte vara överbeskattat, men det bör finnas en beredskaps summa, utifall, oförutsatta krissituationer påträffas, så att man kan hyra in hjälp eller annat.

När det gäller statliga löner som lärare så bör det vara en grundlön för alla och som ökar med erfarenhet, sen vid varje terminstopp, så ska det finnas en bonus att ge ut till alla dessa lärare, där de allra bästa har en ordentlig motivation till att fortsätta och de som är dåliga antigen slutar eller förbättrar sina egna elevers utgång för att få ett bättre liv själv. Indoktrineringen utav befolkningen är den viktigaste delen av vårt samhälle, utan en fungerande skolning så förlorar landet fort hastighet i utveckling. För att vi ska kunna erbjuda en bra och erfaren arbetare så är då skolan den viktigaste delen i vårt liv. Sen ska man inte behöva ge bort sitt liv till någon annan, arbetsperioder ska vara max 6h st och detta minskar då teoretiskt sett stress och andra negativa effekter för att slutligen öka varje individs livskvalitet och hälsa.

Varje individ bör ha en realistisk bild utav vad verkligheten är och bör därmed ta del utav via skolningen, livs historier från utsatta individer som levt på 'brödsmulor' eller annat. Sverige är inte upplagt för att man ska bli rik, de som blir rika har troligen förflyttat sin företagsamhet till fler ställen än inom landet.

Sluta sparka på de som ligger ner, Sverige ska vara fritt och liberalt till viss del. Alla ska ha rätten att välja vad de vill göra med SIN kropp, dvs full avkriminalisering och legalisering utav prostitution, och droger. detta ska genom staten erbjudas till rimliga priser så att olaglig konkurrens helt slås ut. Intäckterna av dessa nya skattemedel SKA användas till arbete om lära inom dessa ämnen och substanser i tidig skolning och allmänt, samt för att förstärka polisens resurser till att ta ner mindre och större brottssyndikat inom eller utom våra gränser i samarbete med andra polisiära myndigheter.

Patentverket är bara till för girighet, och stoppar upp hela mänsklighetens utvecklings hastighet och möjligheter. Det bör avvecklas och något som stora företag inte i sin girighet har uppfattat är att sharing is caring, idagsläget och som det alltid varit så betalar man endast för varor eller tjänster som man uppskattar, så om det håller individens mått så kommer det att betalas för. Det är bara så vi fungerar och det är något som inte borde ges vika över, för att företags policys i samarbete med patentverket skapar monopolsamhällen, därav har vi numera stora företag som kan göra precis som de vill utan större repremander.

Det jag ser är att vi måste bygga upp en statisk grund, det som aldrig kan tas bort eller ändras utan endast utökas vid majoritetsbeslut. Vad jag föreslår är att vi börjar om från början och sedan inför Direkt Demokrati, friheten är att vara delaktig i alla viktiga och avgörande val eller inte, med den rätten så tas farcism helt bort och den enda som kan avgöra vad framtiden har att erbjuda är du och alla medmänniskor, i en enhetlighet via majoritetsröster. Vi lever i ett samhälle där vi kan genomföra detta, så det är dags att rusta inför förändring och sluta leva i andras polariserade realitet, vi är framtiden, nästa generation är framtiden, ge dem det bästa av det bästa, ge dem det vi inte haft och med det lär dem att varje handling har en konsekvens bli mer delaktig som byggsten i riket Sverige. 




Av Slisk Lindqvist - Torsdag 9 aug 21:42


Dr. Michio Kaku Is a really interesting person. ^^




My thoughts of time though, is that it's relative to the strength of an electromagnetic field vs light. There is no speed, there is only time in light. Full darkness CANNOT be created, since rays can penetrate anything and anything living radiates their own electromagnetic fields wherein expressions can be emitted, such as sound, light, feelings and thoughts (Yeah yeah yeah, take it or leave it.). To 'stop' time we need to shield a 'room' with electromagnetism and with something that does not radiate light or reflect it. This is probably why dark matter is so interesting, because where the fields does not reach, there is only darkness, and in darkness exists no time. I wonder if movement is possible. To add to this is that I personally think that we basically live in a holographic fractal universe within a time travel loop. There is so much with the 5000+ year old scriptures that does not add up. If it's not a scam, well then, there is actual proof in the Torah that makes this thought as possible as any other that exists. Meaning Probable. We have different dimensions proven through quantum physics, but I have a difficult time swallowing that without question, but I have no problem accepting that a fractal has been created naturally or because of a singularity in time travel, especially since it's naturally occurring through the Fibonacci sequence everywhere in nature! And with re-occuring cycles of occurrences, day, night, moon, sun, or like the movement of other planets, plasma clouds, ice ages, catastrophes etc.

There was a particle found back in 2016 that is 'faster than light', right? The neutrino? "A neutrino is a fermion that interacts only via the weak subatomic force and gravity. The mass of the neutrino is much smaller than that of the other known elementary particles" So how much smaller is it then? Could it be possible that it's not faster, it just smaller than a photon and it surfs on the photons? It would then be "faster". If it has a smaller mass it could probably have enough energy to create a large field and make itself larger without any implication or rather, 'abolish', the exposure of light/photons within it's electromagnetic field.

I once thought of when you fall, do you fall faster because of the lack of resistance (friction, body heating up, air scatter, less air around... etc.) This feels so wrong for me, since that means that you should weigh the same at all time till the impact full to zero speed occurs, but that is stating that speed exists. Is it measured and proven for use or theorized and 'proven' for casual use in mainstream knowledge, like gravity? or do you fall faster because your mass gets larger with time through the distance falling? (Because gravity. The unexplained force.) (Didn't you figure it out that I don't believe in speed, well only TIME and even that does not exist, it's a bubble within a field, you age faster the weaker the electromagnetic field is, my thoughts.) Live longer, with a healthy body that can create a field strong enough to block the photons. If you exclude or weaken the electromagnetic field, then time is equal to the quantity exposure of photons that are made, meaning the two unknown objects will fall in the same 'speed', more likely perish because of 'time'. There will never be a complete lack of an electromagnetic field though, so light will always be stopped in some manner, but where the field is weaker the objects will float or lose much of the 'magnetic' attraction. I have lots of thoughts on the go for this thing called gravity, but when your field is the opposite to the one you are on, then it means that as long as you're within the stronger field, then you will be attracted towards it's center mass/point or force peak. This is probably also the answer to how we create teleportation/wormhole jumping, time travel, faster than light speed is probably something that is not possible, It's rather the in-exposure to light, that creates a time 'distortion' where you will feel it taking longer time personally, meaning larger distances over the same amount of time. basically, teleportation. Wormhole jumping on the other hand is using teleportation in a combination of matter quantum locking & discharging.

Oh yeah! The most important of my thoughts, I am very certain that we are not the only living entities on earth, if you minimize the light you reflect or radiate, then you will probably 'vanish' from the visual spectrum that most people can see. Meaning natural cloaking. 

I saw the movie Loving Vincent here a couple of days ago, he stated in one of his letters that his days felt like a week, what would happen to someone that would live out a longer life in mind? What would happen to the visual spectrum? Which colors would be seen, what would be seen? Have you looked at a long exposure photography? Now take that, and one of the Vincent Van Gogh's paintings. Tell me that his mind was ordinary. No wonder that he wanted to die. I thank him for his works though, because they are more like proof of concept of my thoughts now, that I have had for years now. I entered this state myself, where I saw insects moving in slow-motion when they naturally moved a lot faster, colors changing, light emitted from animals and humans and trees etc. I also noticed my days being longer than they used to be, and the clouds stood still on the sky, for what I felt was 10-15 minutes before even moving a little. In this state I was to some people manic, but for others that was calm, I was as calm as them, but did still feel the same. Time also changed when I noticed it and I haven't said this for two years now, but I lost 24 hours, because I said one thing and wanted something else, and both came to happen, even thought they shouldn't had been possible.

These thoughts also add up/ cohere with different mental illnesses that I am really interested in, because of their symptoms, the same apply to certain drugs, and my thoughts about how they really work or cooperate with the body. Here is something interesting though, some Smokers of pot in early age, tend to look younger for a longer time, what I suppose cannabis does is slowing down thoughts and heartrate to the degree that some people actually report slow-motion sensations. The same sensations that I got from meditation, from our own substance that is more or less the brain activity substance. Serotonin. No drugs, have any other effect on you then the one it has on your metabolism. Slowing or heightening it in speed, making serotonin to have a stronger or weakened effect depending on the drug.

I am probably thinking to much, and being stupid as always, but I think that most things are more simple than we let it be.

It's closing in to the reality.




Av Slisk Lindqvist - Söndag 22 juli 16:54

Jag vill ta bort FB på heltid. "/ Det känns ändå som att jag är den enda som söker kontakt med andra så telefonnummer känns inte ens det relevant att dela ut egentligen.
Går inte att stänga igen Facebook dock, för att jag har fullt med pågående projekt, som jag försöker hitta utrymme för eller få andra att se. Det behövs nya tankar hos alla om framtiden ska kunna bli mer gemensam, så länge folk inte engagerar sig i andra så kommer det att vara ett stort problem för alla senare, oavsett om hur du tänker nu.
Jag har blivit kallad så mycket de senaste två åren och 'diagnostiserad' av andra till och med mina bästa vänner, sånt som fått mig att börja ifrågasätta min relevans och existens för andra igen. När man träffar folk så blir det mer personligt och närvarande, men så här på ett community så blir allt så obscurt och ihåligt. Sen uppå det att de enda som aktivt har en social kontakt med mig, endast är individer som faktiskt inte har FB längre, säger ju också ett och annat. Snapchat är skräp, en plats för den ensamma egoismen att flöda, Tinder är en reflektion utav ens sociala ensamhet och telefonen överlag i mitt tycke känns som en tyngd som håller mig nere, men jag känner inte för att bara kasta den. Materialistiskt sett så var den kostsam.
Förr eller senare så behöver jag ändå telefonen, för att samhället är byggt på att linda in folk i materialism. Vilket jag så duktigt har tagit del utav för att jag inte har något speciellt att göra om dagarna. 
Jag har fått för mig att jag vet saker som jag vill att andra också ska ta del utav, de människor jag har runt mig är dock fel skara individer att prata med, ni lever i era existensiella bubblor av erfarenhet där ni tar del utav bubblan och allt den kan ge. Det som är utanför är farligt och ses som rosenbuskar, vackera men riskerar att rasera din världbild genom att kollapsa bubblan med dess vassa 'kanter'.
Oavsett hur jag än väljer att konfrontera era värderingar och val, så kommer ni fortfarande inte vilja riva det ni redan tror er veta. Iom det så kommer ni inte att utvecklas mer än till det potential som bubblan erbjuder. Har ni fördomar så förstärks de. Har ni hat så stannar det kvar. Kärlek existerar bara till det som accepteras etc. fram till dess att uppfattningen kommit ikapp er och bubblan exploderar. Det kan vara allt ifrån nu fram till vid er dödsbädd som realiteten utav era beslut, värderingar och val i livet fängslar er i en potentiell ångest, men endast om ni inte är egocentrerade, för i sådana fall har ni ju aldrig varit delaktiga till något ont.
Jag är inte bättre än er, dock så ser jag relevans i allt och inte endast i enskilda individer och jag ser en framtid, som jag går emot, som involverar alla och inte bara mig och de närmsta, det är för mig också därför lättare att bemöta problem, för att jag vet att det inte finns något att vara rädd för, konfrontationen gentemot alla dessa människor som jag pratat med de senaste två åren är för mig frigörelse, ni kan tycka att jag är otrevlig och inte bryr mig, men jag vet att det jag yttrar är till för att andra ska börja tänka, och uppfatta, utvecklas och förstå. Jag är frispråkig, något som alla ska kunna känna är normalitet och inte bara en del av de som slutat vara rädda för att göra fel.
Vad vill du med ditt liv och om du har barn, vilket liv vill du att de ska få leva? Hur hjälper du dem och andra att hamna i den situation som du vill ge dina närmsta, för det du ger dem ovillkorligt ger du även andra i samma process om du tänker större än din egna livsstil just nu i denna stund. Man ska leva i nuet, och inte nu, man ska blicka framåt men se det som händer. Förstå i vilken riktning något går, när man tar ett beslut, men de flesta jag känner, lever för dagen, men är inte ens delaktiga i stunden och den tanke som blickar närmast framtiden är kanske max till nästa löning.
Jag vet mycket väl att många utav er fortfarande kommer tolka detta helt åt helvete och bli sura för att ni inte förstår ett dugg av vad jag säger, för att alla kan inte vara på samma nivå av värdering utan att först ta till sig vad andra säger och oftast så är det osäkra, inboxade och inombords ledsna människor som gärna yttrar sig till mig om hur 'bra' deras värderingar är, men jag kan inte acceptera folks värderingar, jag accepterar inte att ni väljer era lustar över andras lidelse, men jag accpeterar vart du är i livet och i vilka värderingar du står inför för stunden. Som jag yttrat öppet så ser jag inte en värdering som en del utav personligheten, för att personen man är går inte att förändra, men en värdering går. När man lyssnar till andras rationalitet och tar in det så öppnar man sig för förändring utav sina egna tankar, det här är en process som man går igenom hela sitt liv. Dock så är DU, personen som har dem samma individ hela tiden, samma själ, samma energi, som endast valt att ta en ny väg. När jag kritiserar värderingar så kritiserar jag inte personen, jag kritiserar valen och vägen man ogenomtänkt bara tagit när det finns mycket varmare miljöer att sträva emot tillsammans. 
Om folk inte lär sig att skilja på handling och tanke så kommer vi aldrig få en bättre framtid, för hur ska vi kunna lösa problem om vi inte ens kan ta hand om varandra först och främst oavsett vilka vi än är. Kalla mig Narcissist och Psykopat, Sociopat och allt annat ni kokat ihop i er märkliga oförståelse till och emot mitt tänkande och person, jag tar inte åt mig något som inte stämmer in på mig. Det är en omöjlighet att bli arg på något som inte är sant, för att det är endast det som är rätt, som man kan bli arg på. Oftast så är det inte ens den som sa det som man blir arg på utan en själv eller själva sanningen.

Vem har någonsin blivit arg för en lögn? Ingen! Det är först när sanningen kryper fram som vreden visar sig.


The Philosophies of a Mad Man.

All Life is Equal.
All Life is Sacred.
Respect Life & Life will Respect you.

I Am Morally Strict and Righteous. We all need to Change for the better, because we are all Connected.

Fråga mig

0 besvarade frågor


Är du troende?


Ti On To Fr
5 6
<<< September 2018

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna






Följ bloggen

Följ  - querzion - the way of nevyn  med Blogkeen
Följ  - querzion - the way of nevyn  med Bloglovin'

Comment War

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se